När du gör något som är härligt eller kul så kan det vara svårt att se det som ett missbruksbeteende och därför kan det vara lika svårt förstå varför stressen du upplever inte går över efter att ha gjort vissa livsstilsförändringar så som återhämtning genom vila/ börjat träna, ändra kosten och tänker positivt. Grunden till långvarig stress och missbruk kommer av trauman som betyder inre sår och handlar om att på ett eller annat sätt inte ha kontakt med sin självsäkerhet, känna sin egen trygghet.
Definitionen missbruk fyller enligt Gabor Maté tre kriterier:
1) längtan efter den beroendeframkallande substansen eller beteendet
2) engagera sig i den beroendeframkallande substansen eller beteendet för att uppleva njutning eller tillfällig lindring av någon form av smärta eller stimulering
3) oförmåga att ge upp ämnet eller beteendet
Att unna sig lite extra eller leva med utsuddade gränser
Vad blir det ofta lite för lite av?
Att fastna i en passivitet, en saknad eller ett lidande med upplevelsen av att inte komma ur eller vidare är dilemman som inte alltid definieras som trauma. En kris eller bara lidandet i sig kan likaväl bearbetas med samma metoder. Någonstans finns ofta en längtan till att känna eller dig själv för att uppleva vad som är ett personligt lagom, klarhet och känslomässig frid, ett sökande efter en personlig skattkarta som leder hem till dig själv. För lite eller för mycket i förhållande till vår inneboende kapacitet med oklarhet i riktningarna gör livet svårt att styra mot sundare mål.
Vad är det för behov som öppnar upp när du vill unna dig något, lite extra?
Vad är det som får dig att vara lite duktigare, lägga lite för mycket tid på något?
Vad blir det ofta lite för mycket av: arbete, vila, mat, sex, sport, teve, alkohol, droger, spel… eller något annat?
Lika väl som att vara fast i passivitet så kan ett högt uppskruvat tempo och impulsstyrning, där ramar och regler kan vara allt som bestämmer eller utgör hinder för självförverkligande för många vara en väg i själva misslyckandet som leder till en katastrofal krasch och med tur sedan medför en ny och sundare livsföring.
Jag har personligen börjat ifrågasätta misslyckandet som en given väg till insikt och vet att en sund utveckling påverkats tidigt av tillgången socialt samspel där spegling påverkar förmågan att upptäcka sin kroppskänsla och genom utforskandet av rörelser i den motoriska utvecklingen (ligga, vända, åla, sitta, krypa, stå och gå) där frigörandet från de primitiva reflexerna är en essentiell del för att utveckla sunda gränser, stresstålighet och koncentrationsförmåga. Utan kunskap om stegen i den processen så får vi inte tillgång till alla sinnen, självsäkerhet och trygghet. Sedan ser jag hur underliggande trauma genom de aktiva försvarsreaktionerna gör att vi inte når fullt fram till ett inre ledarskap (som Harald Blomberg kallar det) för att kunna fatta sunda beslut. Många har en onödigt svår livsuppgift, som att det blir en tidig felprogrammering redan från barndomen som senare ökar benägenheten för trauma.
Med ett svagt inre ledarskap blir det svårt att urskilja känslor från tidigare upplevelser i nuet och leva med en sund magkänsla med en tydlig gräns mellan eget och andras med egna strategier till självreglering för att återkommande hämma försvarsreaktionerna. Detta är också en säker väg till utmattning, något som för många ”kom helt plötsligt”. Det upplevs plötsligt, då det är svårt att se något vi levt med sedan tidig ålder, när det gäller hur vi är och fungerar, där vissa delar i ett beteende kan upplevas som personlighet och somliga sätt att agera inte är tillgängliga medan vissa primitiva uttryck är snabba och tydliga i sitt uttryck.
Det finns sätt att lära känna dessa beteenden, vad som triggar dem och på vilka sätt de påverkar våra val och vår uppfattning genom en ökad kroppskännedom och att lära sig lyssna inåt och tolka signalerna (introspektion).
Kunskapen ger förståelse och erfarenheten stärker
Gabor Matés metodik Compassionate Inquiry visar en väg till att förstå missbruk genom trauma och lära sig växa in i självmedkänsla. Han är en läkare som själv pratar öppet om sitt eget missbruk och hur detta satt sina spår i relationen till sina barn. Han ser den tydliga kopplingen till sina tidiga trauman, något som han anser är förutsättningen för att få en sund förändring och menar att all missbruksproblematik är ett sätt att försöka hantera det ohanterbara, vilket ger en tillfällig lättnad och ökade problem i längden.
“…Addiction is always an attempt to deal with childhood trauma, which it does temporarily, while it creates even more problems in the long term…”
Det finns en smärta under beteendet
Gabor Maté ställer inte frågan; varför missbruk, utan i stället: varför smärta?
Väldigt enkelt förklarat, så bär alla med beroende på trauma och alla med trauma bär på smärta. För många en smärta som förs vidare, från föräldrar till barn. Där barnen efter att har upplevt försummelse eller andra överväldigande händelser fastnar med olika föreställningar som påverkar uppfattningen om dem själva och omvärlden, vilket i sin tur påverkar val och livsföring. Det kan inte bli bättre genom att ta på sig ansvaret att vi gjort eller är fel för att ingen förälder fanns där för oss. Ändå lever många som vuxna fortsatt med föreställningen om att fixa allt själv, inte lita på andra, att vi är fel, bara för att inte lärde oss att lita på andra, relatera och säga nej för att kunna säga ja. I processen där vi skulle accepteras för dem vi var i stället blev avvisade och kände misslyckade för att det stöd och den medreglering vi borde fått från våra föräldrar saknades. För många fanns ingen där som lyssnade, den gången det verkligen behövdes. Ingen som förstod att barnet verkligen upplevde känslor som var för svåra att hantera. Vilket i sin tur resulterade i att automatiska försvarsreaktionerna träder in.
Barn till stressade och oreglerade mammor får automatiskt högre kortisol (stress) nivåer. Vi kan bara hjälpa andra på den nivån av kunskap och medvetande vi själva befinner oss på. Vilket säger en hel del om vilken insats det krävs för att bryta vissa mönster. Relationen mellan barn och vuxna är det största inflytandet på hur vi formas under uppväxten. Inverkan av barndomstrauma och stress är vad som predisponerar för beroende, det är inte bara genetik. För att bli missbrukare så fattas av någon anledning en eller flera viktiga bitar av i en kärleksfull och vårdande omsorg. För att senare undvika missbruk så behöver vi andra stödjande förebilder.
Gabors samtalsmetodik baserad på nyfikenhet
Compassionate Inquiry översatt till svenska blir ”medkännande förfrågan”
-en nyckel för dig som vill lämna dömande tankar om vad som gick fel och se på annat.
Med samtal i trygghet och medreglering, så finns här möjlighet att gå ur de reflexstryda försvaren och bli nyfiken på vad vi bär med oss, vad det är som händer på insidan. Här är det inte orden som har starkast effekt utan reaktionerna, genom förnimmelserna i kroppen och känslorna.
Efter hand växer frågan fram: Vad var det egentligen som fick mig att göra detta?
Vad händer när du är trygg nog att komma i kontakt med minnet som visar dig grunden till att du upplevde försummelse, där du inte längre kunde lita på dina föräldrar?
Vad händer inom dig när du som barn upptäcker att de som borde finnas där, för att trösta och lyssna inte är närvarande, upptagna med egna problem eller inte själva har kunskapen eller omsorgen?
Barnet som lever i beroendeställning till sina föräldrar väljer undermedvetet och snabbt andra lösningar för att hålla känslorna ifrån sig och utvecklar beroendeproblem som ett resultat av att slippa känna den smärta som det innebär att inte vara utan trygghet och tröst, allt för att ersätta bristande säkerhet.
Personlig väg med kroppskänslan som din vän
Kanske har du funnit en väg där du lärt dig hur du lugnar din smärta genom att rikta uppmärksamheten utåt, vilket många med ADHD också upplever: Vägen till utmattning.
Kanske var det en ren reflex som fick dig att agera genom att dra dig undan och isolera dig, istället för att söka tröst: Vägen till depression.
Kanske var det genom att låsas bli någon annan och vara andra till lags, en strategi som fick dig att vara omtyckt och synlig, samtidigt som det gjorde dig vilsen i vem du egentligen är. Vilket gör dig förvirrad och får svårt att hantera din ångest.
De val du tog då, för att söka en säkerhet som fattades, hjälper dig sällan att må bra som vuxen. När försvarsreaktionerna sällan eller aldrig pausar så upplever vi en återkommande kaskad av reaktioner i form av ångest, panik, irritation eller olika grader av hjälplöshet som alla behöver dövas.
Kan inte göra allt själv
Att ändra sig själv innebär att vi ska se oss själva först och sedan få en förståelse för vad som fattas och samtidigt jobba med det som är. Det är inte lätt att själv se det som inte syns, känna det som inte känns och släppa på en reflex som inte styrs av viljan.
Compassionate Inquiry ger dig möjligheten att se vad som ligger bakom, ge utrymme för att lära nya strategier genom att i medreglering följa kroppens uttryck, och steg för steg tackla det som dyker upp. När försvarsreaktionerna släpper så öppnas möjligheten för att gilla oss själva utan skuld eller skam. Närvaro handlar till stor del om att lära sig att lita på sin egen riktning genom kroppstyngd och kontakt med alla sinnen, vilket behövs för en ny tolkning som ger tillgång till andra känslor för ett nytt perspektiv som också hjälper oss att släppa greppet om det som varit. Nyckeln är att hitta till nyfikenheten. Genom enkla frågor i närvaro framkallas medkänslan för oss själva.
Vi behöver göra resan själva men vi kan inte göra den ensam. Därför söker vi svaren i medreglering under personliga sessioner, där vi blir speglade i vad som händer och får det stöd som behövs för att möta det som varit för smärtsamt att klara av att tackla medvetet och därför inte tidigare möjligt att släppa taget om.
/Mona Nygren