Verklighetens val

Det som hindrar dig från att vara dig, kan komma smygande utan att någon större händelse inträffat. Och gör att vardagen känns mindre trygg eller mindre verklig. Det är inte alltid tydligt, när du passerar din osynliga gräns där överlevnadsreaktionen tar över från ditt logiska tänkande och distanserar dig från det sunda förnuftet. Vad som är tydligare är att alla relationer påverkas. Först din relation till dig och sedan din relation till allt annat utanför dig. Som att du inte längre känner dig pigg eller upplever förvirring, yrsel eller en märklig trötthet. Du kanske känner att du behöver sällskap hela tiden eller att du bara vill vara ensam.

Trauma skapar förändringar som vi själva inte vill ha. Vi får dom ändå. Märker du hur du dagligen använder dig av prefixen ”ska bara”, ”måste” eller ”kan inte”, utan att se dig själv utanför ditt toleransfönster styrd av dina överlevnadsreaktioner. Dessa primitiva mönster kan aktiveras utan något större trauma beroende på om du varit med om överväldigande händelser som barn och att sedan inte bli mött för att återfå en grundtrygghet. För många av oss räcker det med att föräldrarna själva saknar den grundläggande tryggheten.

Traumahealing eller bearbetning, ger oss i bästa fall möjligheten att välja ett liv med de förändringar vi behöver ha för att fungera som människor i sunda relationer och med god hälsa.

Tänker du att det blir bättre i morgon för att du flyr eller för att du just nu gör något för att ändra din situation?