Första det första
Vi uppmuntrar oss till att hitta säkerhet, trygghet och stöd som ett inledande arbete i all traumahantering.
Detta hämtar vi från Polyvagal Teorin och kroppskännedom, säkrar upp för en trygg medreglering och lär oss hitta till fungerande resurser. Som många av oss redan vet så är ord och känslor en del av oss, här finns det också så mycket mer som påverkar. Om du är av typen som har svårt att prata, svårt att känna -så finns det hopp. Här är syftet att hitta stöd och hjälpe till att utveckla ny självkunskap. Den sunda självregleringen kanske inte helt uppstår av sig själv, för att kunna ordna våra egna liv i enlighet med våra egna prioriteringar.
Här är du välkommen till Facebook gruppen för att lära mer genom att lyssna på föreläsningar med experter på traumaområdet.
Värda en förändring
”Varför skulle jag vara helt klar med mina trauman?” – kan vara min inledande och helande fråga.
Jag är en människa med full rätt att bara vara mig. Jag har rätt att känna vad jag känner. Jag har rätt att sörja vad jag en gång tappade, när jag väl kommer i kontakt med förlusten. Jag är värd en förändring.
Familj och vänner har också rätt till förändring och att sörja sina förluster. Många av oss har betalat ett högt pris för att älska någon och vara i en dysfunktionell relation och vi trodde att det var värt det. Vi kan låta oss erkänna den smärtan. I dessa möten jämför vi inte smärta. Nej, ej, ikket. Vi delar smärta och arbetar för att acceptera oss själva och andra som värda kärlek och respekt, oavsett vad vi har gått igenom.
Att väcka kroppskänslan är en viktig resurs för att komma till en känsla av mig själv som jag kanske aldrig haft förut. Här spelar självregleringen in, grunden med säkerhet, trygghet och valfrihet före vi tar ett nytt och okänt steg.
Lev och låt leva
En hel livsfilosofi kondenseras till dessa fyra ord.
Först är vi uppmanade att leva – genom att komma ur frysreaktionen med små steg, förankra i säkerhet och trygghet för att leva fullt, rikt, lyckligt och att uppfylla vårt livsväg med glädjen som kommer från att göra bra vad vi än gör. Lära oss släppa impulskontrollen. Arbetet med att släppa impulskontroll bygger på att lära mer om försvarsreaktioner och primitiva reflexer. Något som många med tidiga trauman behöver hitta genom att återupptäcka kroppen, uppleva säkerhet, trygghet och valfrihet i alla riktningar. Här kan modeller som Rytmisk Rörelseträning och Somatic Expereincing vara en stor hjälp i processen.
Sedan kommer och, att ha en uppfattning om att när förändringen kommer så känner vi kanske både det som varit och det som är, vilket kan kännas värre. Sedan kommer låt, att det vi låter bli kan bli starkare och att låta livet eller andra vara som det eller dem är utan att dissociera. En svårare förmaning. Sedan kommer leva. Att hitta kapacitet att leva med alla känslor, att klara av inre och yttre signaler och att ha kunskap till självreglering så att vi slipper leva överväldigade eller i en pendling mellan hyper och hypo. Detta innebär att känna sina egna gränser, att känna sin egen kraft och samtidigt låta andra vara i sig själva.
Att hitta till sitt mod och egen kraft, ”den sprakande lågan av självet” med en sund gränssättning, där vi kan låta varje människa få leva som han eller hon vill utan vår kritik eller bedömning.
När vi lever med trauma så fungerar inte hjärnan som den borde, och här kan det ta tid innan vi kan koppla ihop oss själva.
Vi ska undvika att tolka andra människors handlingar som avsiktliga skador mot oss. (anpassad från en dag åt gången i Al-Anon).
Vissa verktyg i förändringsprocessen
ANONYMITET
Traditionen med anonymitet erbjuder oss yttrandefrihet och skydd mot skvaller.
Endast vi som enskilda medlemmar har rätt att tillkännage vårt medlemskap. Vad vi än delar med en annan medlem, på ett möte eller utanför, måste hållas med respekt och förtroende. Vi diskuterar aldrig vem som var där eller vad som sades vid ett möte med någon utanför mötet, till och med en medlem som missade mötet eller vår make eller barn. Vi behandlar också varandra som lika inom gemenskapen. Principer måste komma framför personligheter.
MÖTEN
Möten med andra som har liknade erfarenheter vare sig det är traumöverlevande och /eller familjemedlemmar ger en möjlighet för oss att identifiera och bekräfta våra gemensamma problem och dela vår erfarenhet, styrka och hoppas.
Vi väljer att genomföra våra möten med principen att ingen annan pratar när någon delar. Inget korssamtal. Varje medlem i cirkeln uppmuntras att i sin tur dela sina tankar, känslor och erfarenheter om det valda ämnet och använder ordet ”jag”. Det är okej att passa. Alla kommer inte heller att hinna dela varje gång. Vi menar att alla ska få en chans att prata och behåller vårt fokus på att lära sig att hjälpa oss själva, snarare än att ge råd och försöka hjälpa alla andra. Vi är inte här eftersom de har problem. Vi är här för att vi har problem.
Värdskapet roterar och ingen är chef. Den som håller i mötet ansvarar för att förklara och förstärka förslaget om inget korsprat. Om någon avbryter under delning så kommer ledaren att vara effektiv och säga ”Ursäkta, men nu läster jag påståendet om delning igen” och göra så.
Alla uppmanas att frivilligt leda när de känner sig bekväma med det, och vem som helst kan föreslå ett ämne utan att behöva leda det.
TELEFONSAMTAL
PTSD och medberoende kännetecknas av isolering, ett av symptomen.
Vi anser att vi borde veta alla svaren och tror ofta att vi gör det. Telefonen hjälper oss att börja riva väggarna. När vi ringer blir vi en bland många istället för en-upp eller en-ner. Telefonen hjälper oss att be om hjälp från våra likvärdiga och utöka samma sak hjälp till våra likvärdiga. Vi är alla lika i förändringsprocessen.
DE TOLVA STEGEN
Att arbeta de tolv föreslagna stegen i den ordning de ges har varit en överraskning för många av oss.
När vi kom till de steg som skrämde eller retade upp oss mest, upplevelsen av positiv förändring i våra liv hade tagit bort mycket av rädsla och ilska och gett oss villighet -eller till och med iver att göra det som föreslås och vad som har fungerat för andra.
Trots all smärta orsakad av processen, har de flesta av oss har upptäckt att arbeta med stegen fungerar. Det är inte enkelt, men att arbeta med stegen hjälper oss att utveckla lugn och acceptans av oss själva och andra.
Alla stora 12-stegsprogram har konferensgodkänd litteratur om hur man arbetar stegen, skriven av kommittéer för personer som har arbetat stegen, som kan anpassas för traumöverlevande.
Detta gäller T12
– eftersom det inte finns några sponsorer ännu, kan medlemmarna använda ett kompis-system eller bilda små grupper och arbeta stegen med en tolvstegsguide.
T12 kan medlemmarna använda ett kompis-system eller genom Zoom delas in i små grupper och arbeta stegen med en tolvstegsguide.
SPONSORSKAP
Sponsorer är engagerade i att släppa överlevnadsbaserat eller medberoende beteende, känslor och tankemönster och att leva de tolv stegen och tolv traditionerna för det bästa av deras förmåga. Sponsorer säger inte vad vi ska göra eller ge råd. De delar sina egna erfarenheter med liknande problem.
Vi ber en sponsor att vägleda oss genom vårt program för återhämtning. Vårt är ett attraktionsprogram. Hitta en sponsor som har vad du vill ha i attityd och handling och fråga hur det var uppnåtts. En medlem kan arbeta med mer än en sponsor och kan byta sponsorer när han vill.
Du vet att du är redo att bli sponsor när någon ber dig.
LITTERATUR
Till skillnad från andra 12-stegsprogram har vi inte konferensgodkänd litteratur, men använder en mängd olika källor för att påskynda vår återhämtning.
Dessa inkluderar alla konferenser godkänd litteratur om andra 12-stegsprogram som AA som vi fritt anpassar oss efter våra behov, och ett stort utbud av böcker, band och gratis utdelning. Vi föreslår att det inte finns något rätt sätt att återhämta sig, ingen bok eller lösning och ingen genväg till återhämtning. Du måste ta stegen.
Medlemmar uppmuntras att använda sin egen bedömning om huruvida varje källa är användbar för dem. Ta vad du vill och lämna resten.
SERVICE
Att sprida information till traumöverlevande och deras familjer som fortfarande lider är vårt grundläggande syfte.
Varje tjänst oavsett hur liten som läggs till vår egen kvalitet för återhämtning. Vi hjälper till. Pratar med nykomlingar, göra vad som behövs, för att ge tillbaka det programmet ger oss.
SKRIFT
Tidigare var dysfunktionella svar våra vanligaste reaktioner på livet.
Förutom att skriva våra inventeringar och listan över människor vi har skadat, mest av oss har funnit att skriva är ett oundgängligt verktyg för att arbeta stegen.
Att sätta vår tankar och känslor på papper eller beskriva en oroande incident, hjälper till att bättre förstå våra handlingar och reaktioner, som kanske inte avslöjas för oss genom i ord eller tankar.
När vi lägger ned våra svårigheter blir det lättare att se situationer tydligare och tydligare kanske bättre urskilja nödvändiga åtgärder. (anpassad från The Tools of Recovery, Overeaters Anonym)
TA SIG TID
Att gå till möten och arbeta steg och använda dessa verktyg har gradvis givit oss en känsla av att vi är värda vår egen tid och uppmärksamhet.
Detta har ökat vår självkänsla på ett sätt som att ta hand om andra aldrig kunde. Framsteg inte perfektion är vårt överord som vi gå igenom processen.
Trauma – tolv steg
1. Vi medger att vi var maktlösa över våra trauman och effekterna av dessa – att livet blivit oöverskådligt/ förlorat en sund känsla av tid och rum eller avsaknad av logiskt tänkande/känslomässig eller kroppslig förankring.
2. Kommer till insikt med en tro på att det finns en makt större än oss själva som kan återställa oss till förnuft (låta oss växa från de begränsningar/den gränslöshet som traumat format).
3. Fattar ett beslut att vända vår vilja och våra liv till en högre makt eller kunskap för att växa ur våra trauman.
4. Gör en sökande och orädd, moralisk inventering av oss själva och effekterna traumat på våra liv.
5. Tillåta någon form av kraft utan för oss själva (Andlighet) öppna för sunda gränser där vi ger plats för oss själva, andra människor och möjligheten att se försvarsreaktionerna som en separat del från vår personlighet.
6. Vara helt redo att se utifrån ett nytt traumamedvetet perspektiv för att ta bort alla dessa reaktioner och se på vad som aldrig fick hända, så att nya och stärkande resurser kan träda in.
7. Ödmjukt be om hjälp att hitta en sundare självreglering, ta bort våra brister (traumareaktioner) .
8. Göra en lista över de personer som vi har skadat och öppnar för villighet att göra ändring.
9. Göra direkta ändringar till dessa människor, där så är möjligt, utom när de skulle göra det skulle skada dem eller andra.
10. Fortsätter livet med personlig inventering och när vi har fel medger vi det omedelbart.
11. Söker genom bön/meditation/självreglering för att förbättra vår medvetna kontakt med en högre makt (när vi väl förstår) och ber specifikt för kunskap om att något ska hjälpa oss och ge oss kraften att genomföra våra förändringar.
12. Efter att ha fått ett annat perspektiv till följd av dessa steg, försöker vi föra detta nya budskap till andra som lever med trauma och att vara ett stöd genom dessa principer till andra behövande.
(Anpassat från AA’s 12 steg, konceptet är fortsatt under utveckling)
Å, nej. Måste jag blir religiös nu?
Gud, så jobbigt! Andlighet kan vara jättesvårt när vi bär på tidiga trauman. Visst, det kan kännas svårt att ta till sig ett koncept som detta, men snälla, försök att hålla modet uppe genom att läsa mer om just frågorna: Vanmakt och hjälplöshet, hur vi kan tolka Andlighet, Moralinventering, karaktärsbrister och brister i ett annat inlägg. (http://www.psoas.se/psoas/traumahealing/eget-arbete-med-tidiga-trauman-och-dysfunktionella-relationer/)