För barn som upplevt trauma kan inlärning utgöra en stor utmaning. Men så fort vi identifierar trauma som orsak till deras beteende, så kan vi anpassa vårt arbetssätt för att hjälpa barnen hantera skolsituationen.
Den här artikeln är översatt och du kan läsa hur Caelan Kuban Soma, verksamhetsledare för det Nationella institutet för barndomstrauma i Detroit, USA, delar med sig av 10 tips så att vi bättre kan förstå barn som varit med om trauma och strategier för att hjälpa dem.
När det gäller trauma kan symtomen i stort sett passera obemärkta eftersom de kan likna andra problemskapande beteenden som exempelvis frustration, utagerande, svårigheter att koncentrera sig, följa anvisningar eller arbeta i grupp. Ofta är elevernas beteenden feldiagnostiserade som ångest, beteendestörningar eller koncentrationssvårigheter, istället för att kännas igen som symptom och reaktioner på trauma.
1. Barn som har varit med om trauma försöker inte provocera dig
Om ett barn har svårigheter med överlämningen eller att komma igång i början av dagen, så kom ihåg att det kan vara pga att hemsituationen oroar dem och gör dem distraherade. Istället för att tillrättavisa barn för sen ankomst eller glömda läxor, bekräfta och gå barnet till mötes genom att etablera ett visuellt hjälpmedel eller genom en verbal påminnelse för att hjälpa barnet.
“Ändra hur du ser på situationen och kom ihåg att ett barn som har upplevt trauma inte försöker provocera.”
2. Barn som varit med om trauma oroar sig över vad som ska hända härnäst
De dagliga rutinerna i ett klassrum kan vara lugnande, så försök att tillhandahålla så mycket struktur och förutsägbarhet som möjligt.
Eftersom traumatiserade barn kan ha svårt att ta in verbal kommunikation, kan de vara hjälpta av att få använda andra sinnen, säger Soma.
Förutom att förklara hur dagen kommer att se ut, kan du också använda dig av skyltar eller en social berättelse/storyboard som visar vilka aktiviteter – matte, läsning, lunch, rast osv – som kommer att pågå under dagen och i vilken ordning.
3. Även om du inte tycker situationen verkar särskilt illa, så är det barnets upplevelse som är viktigast
Försök att inte värdera traumat. Som omtänksamma lärare, riskerar vi att oavsiktligt projicera (och försöka avdramatisera) och förminska en händelse, men det är hur barnet känner inför situationen som är viktigast.
“Vi måste komma ihåg att det är barnets upplevelse […] De har ingen kontroll över situationen och kan känna att deras liv eller säkerhet är i fara,” säger Soma.
Det kanske i själva verket inte är en enstaka händelse, utan ansamlad kronisk stress som kulminerar – t.ex. kan ett barn som lever i fattigdom oroa sig för om familjen ska klara att betala hyran i tid, behålla sina jobb eller om det ska finnas tillräckligt med mat. Sådana pågående stressorer kan orsaka trauma.
“Allt som håller nervsystemet i konstant aktivering längre än 4-6 veckor definieras som PTSD,” säger Soma.
4. Trauma är inte alltid kopplat till våld
Trauma förknippas ofta med våld, men barn kan också vara traumatiserade av en rad andra olika orsaker – som skilsmässa, en flytt, av att vara överväldigad av aktiviteter eller mobbing.
“Alla barn, särskilt i vår tid, upplever extrem stress då och då,” säger Soma. “Det är vanligare än vi tror.”
5. Du behöver inte veta exakt vad som orsakade traumat, för att kunna hjälpa
Istället för att fokusera på detaljerna kring en traumatisk situation, så fokusera på stödet du kan erbjuda det drabbade barnet.
“Håll dig till det du ser nu – smärtan, ilskan, oron,” säger Soma, istället för att gå igenom barnets historia i detalj.
Integritet är ett stort hinder när man jobbar med traumatiserade elever och skolor har rutiner kring sekretess som lärare måste följa. Du behöver inte fördjupa dig i traumat för att effektivt kunna bemöta barnet med empati och flexibilitet.
6. Barn som erfar trauma behöver få känna att de är bra på något och att de kan påverka sin omvärld
Hitta möjligheter för barnen att både ha och uppnå mål, så de får en känsla av att de har inflytande och kontroll, föreslår Soma. Ge dem uppgifter i klassrummet som de kan utföra väl eller låt dem hjälpa en klasskamrat. “Det stärker självkänslan,” säger Soma.
“Ge dem förutsättningarna att lyckas och sätt inte ribban högre än att du vet att de kommer att klara av uppgiften med framgång.”
Hellre än att säga att en elev är bra på matte, ge dem erfarenheterna som låter dem uppleva det. Eftersom trauma är en sensorisk upplevelse, så behöver barnet mer än uppmuntran – de behöver få känna sitt värde genom konkreta uppgifter.
7. Det finns en direkt koppling mellan stress och inlärning
När barn är stressade, så är det svårt för dem att lära sig. Skapa en trygg, tillåtande klassrumsmiljö genom att vara tydlig med att du förstår deras situation och stöttar dem.
“Barn som har upplevt trauma behöver känna trygghet och stöd för att inlärningen ska fungera,” säger Soma.
“Ju mer läraren kan göra för att minska barnets stress och istället fokusera på uppgiften, desto bättre kommer barnet att prestera. Det finns en direkt koppling mellan sänkta stressnivåer och skolresultat.”
8. Självreglering kan vara en stor utmaning för traumatiserade elever
En del barn som växer upp med känslomässigt otillgängliga föräldrar har inte lärt sig att reglera sina känslor och utvecklar kanske därför strategier för att istället skapa distraktion, vilket leder till att de har svårt att fokusera en längre tid. För underlätta för dem kan du införa regelbundna “hjärn-pauser”.
Tala om för klassen på morgonen, när under dagen de kommer att få paus – för en rast, spela ett spel, eller stretching.
“Om du gör det till en del av dagen innan det blir problematiska beteenden, hjälper du barnet att lyckas,” säger Soma. Ett barn kan ta sig igenom ett tjugo minuters arbetspass, om hen vet att det alltid följs av en paus för att ladda upp inför nästa uppgift.
9. Det är OK att fråga barnet direkt, vad du kan göra för dem så de klarar sig genom dagen
Du kan alltid ställa en direkt fråga till elever med trauma, nämligen vad du kan göra för att hjälpa dem. De kanske ber om att få lyssna på musik i lurar eller att vila huvudet på bänken i några minuter.
Soma säger, “Vi måste backa och fråga dem, “Hur kan jag hjälpa dig? Finns det något jag kan göra för att du ska må lite bättre?”
10. Du kan stötta barn med trauma även utanför ditt klassrum
Inkludera hela skolan. Dela traumakunskap och strategier med hela personalen, inklusive tex lokalvårdare, elevassistenter och måltidspersonal.
Påminn alla om att “Barnet är inte sitt beteende,” säger Soma.
“Det finns vanligtvis en underliggande orsak som orsakar agerandet, så var inkännande. Fråga dig själv, ‘Jag undrar vad som pågår med det barnet?’ istället för att säga, ‘Vad är det för fel på det barnet?’ Alltså en enorm skillnad i vår syn på barnen.”
Översatt av Emelie Hjertzell.