Att skilja på vaksamhet och nyfikenhet var ett stort steg för mig. Det är fortfarande ett avgörande steg för min hälsa. Till nyfikenheten vill jag hitta oftare, ett läge där jag släpper beredskapen och möter impulser utan försvar. Det låter enkelt. Som att släppa det jag håller i famnen och bara strosa vidare planlöst.
En orientering mot trygghet är en lång väg genom sensationer till känslor för att upptäcka kroppens rörelsemönster, vilken reaktion som styr och vilket håll jag är på väg åt. Sitter jag fast i någon riktning, upprepas vissa saker i mitt liv om och om igen.
Att nå lättnad och uppleva detta som en del av vardagen, där också trygghet leder mig framåt i livet med mjukare steg och hopp, är en svår balansgång som livet faktiskt innebär.
Jag gör detta med hjälp av min interoception. Här tolkar jag signalerna från nervsystemet, vad pågår inom mig, vad riktar jag min energi på? Det är så viktigt för mig, att förstå vad jag kan göra för att resursa mig för klara av mig och orka med vardagen. Trygghet når jag med hjälp av säkerhet i från mig själv genom att känna kroppskänslan.
I varje stund kan jag välja att samarbeta med kroppen, faktiskt lyssna på mina sensationer och välja följa en rytm som centrerar mig. Redo för vad som kommer här näst. Hej livet, här kommer jag!