Trauma är ett ord vi har stor nytta av att känna till. Det är en kris som består, inuti. Något som många lever med, utan kunskap om vad det är och innebär. Det är en chock som hindrar oss från att vara eller bli oss själva. Vad som gör oss dysfunktionella. Att leva med trauma är som att leva med otur. Det finns väldigt många olika typer av trauma. Några ärver vi och tar med oss i generationer, andra kommer efter olyckor, relationer, operationer och sjukdomar, överfall. Vissa av oss har mött kriser i livets tidiga skeden och bär dem vidare med en aktiv beredskap som upplevs som en högkänslighet. Trauma leder ofta till ökade känslor av skam och skuld och innebär personliga misslyckanden och uppförsbacke i livet.
En person med trauma får en begränsad framtidsutsikt och påverkas motoriskt, känslomässigt och mentalt då de överlevnadsreaktioner som aktiveras för vår fysiska överlevnad hindrar tillgången till hjärnans logiska funktioner och ofta aktiverar de primitiva reflexerna som finns i hjärnstammen.
Trauma betyder sår. Ett inre sår som blir kvar och påverkar livet efter en händelse som varit överväldigande, alltså när något gått för snabbt, blivit för mycket eller skett plötsligt. Det är som en chock, för psyket, nervsystemet, kroppen, själen – för hela människan. Speciellt känsliga är vi i barndomen, jag kallar det utvecklingstrauma. Det stör vår sunda gränssättning, blir ett hinder i alla relationer och förhållanden, speciellt i nära relationer. Förmågan att känna och uppleva trygghet har skadats.
Trauma ignoreras, förnekas och samtidigt är det den största anledningen till allt mänskligt lidande menar Peter Levine, grundaren av Somatic Experiencing.
En del av livet
För att utvecklas och kunna må bättre ska vi förstå hur integrering eller samspel inte kan fungera där trauma finns.
Trauma är något som händer alla i livet, förr eller senare. Långt ifrån alla klarar av att återställa sin hälsa efter ett trauma. Psykiatrin menar att trauma är något vi ska lära oss leva med, på sin höjd prata om och definitivt medicineras för. Svensk sjukvård visar inget större initiativ till att öppna upp för en fungerande traumabearbetning till behövande. Att se människan som en helhet för att behandla traumatiskt stress, vända depression och utmattning kanske inte heller är vårdens egentliga uppgift, även om den tanken vore önskvärd.
Öppna dörren till sunda relationer
Trauma kan vara en dörröppnare och en möjlig vändning, en väg till mognad och en djup personlig utveckling. Vi har kapaciteten att ändras, läka och bli tryggare som människor. Trauma är i grunden biologi, inte psykologi. Den kunskapen är en grundsten för läkande. Kanske är det också därför som hjälpen än så länge är så begränsad?
Det är lätt att veta om vi lever med trauma, eftersom det påverkar förmågan att bygga sunda relationer. Det märks i ofrivillig irritation eller oro. När du hellre tar till flykt eller följer den kraft som intalat dig att leva mer isolerad.
Första steget: Kunskap och utbildning
Efter att ha läst på hur stress och trauma påverkar hjärnan kan det vara dags att göra vissa ändringar i livet, kliva ur hjälplöst tillstånd och anpassa dig till en trauma-känslig livsstil för att öka stresstoleransen och samtidigt stärka kopplingen till inre trygghet. Lättare sagt än gjort?
Tre ledord: tid, titrering och tajming.
Tid behövs för att kunna sakta ner processen. Titrering betyder att du bearbetar en liten droppe åt gången. Och tajming handlar om att se på vad som är lämpligt just nu. När du börjar bekanta dig med dina sinnen och de signaler du kan ta in från din inre miljö och i din omgivning, så märker du att det är vissa mönster som styr dig. Och det är genom att lära dig skilja på vad nervsystemet uppfattar som hot och trygghet, som är avgörande. För det är trygghet som fattas; det är vår stora bristvara.
Myntet har två sidor
Du ska inte bara se på problemen utan även få hjälp att se möjligheterna.
Vad är det som fattas och kanske aldrig funnits?
Resiliens betyder att vi genom erfarenheten hittar en väg att komma i kontakt med ett fungerande inre ledarskap, kontakt med hjärnans alla regioner samt lever med en sund kroppsmedvetenhet så att livet rör sig framåt, igen, efter att något blivit för mycket, gått för fort eller skett plötsligt.
Resiliens är grunden till en sund självreglering. Det är grunden till att böja utan att knäckas.
Att leva med resiliens är som att veta hur du du kommer upp på fötter igen,
efter att ha trillat i diket. Även om alla dagar inte innehåller jublande framsteg, så ser du ändå var du långsiktigt är på väg.
Och när du gör allt du kan med den traumamedvetenhet, som att förändrat förhållandet till dina reaktioner, skaffa mer trygghet och uppdaterat förhållandet till dina sinnen så är livet med dig.
För dig som ännu inte bekantat dig med trauma-medvetande, så kan jag kort nämna tre saker. Även om du hittar din motståndskraft eller resiliens kommer du ändå att
- snubbla i livet
- inte alltid vinna över alla dina motgångar
- göra fler misstag
Fördelarna att leva med handlingskraft och inre styrka är många, genom att känna dina reaktioner, de som styr dina energinivåer och påverkar ditt beteende, du kan förändra dig och den återspegling av den smärta du upplever.
Se dina styrkor och de dagliga utmaningarna
Även med resiliens kommer du att uppleva bakslag. Att det inte alltid går som du tänkt dig. Traumamedvetenhet innebär inte att det aldrig mer kommer att inträffa något besvärligt, utan är en guide för dig att växa som människa, nå ett fungerande inre ledarskap och känna din förmåga att böjas utan att knäckas.
Traumamedvetenhet handlar inte om att ”fixa” andra. Det handlar om att om kunskap hur vi fungerar på nervsystemets nivå och göra oss själva tåliga nog till att vara ett stöd i andras utveckling. Den stora och svåra utmaningarna vi har framför oss är att klara av att stanna kvar, närvarande i ögonblicket, för att nå långsiktiga och sunda mål.
Att skiljas från sina reaktioner
Med en önskan om att bli bemött för den du är, inte för dina trauman, så skiner dina reaktioner lika fullt igenom och påverkar dem du möter. För att känna tillit i relationer och att leva som en älskvärd person följer vi längtan efter att känna frihet och trygghet samtidigt. Det kan upplevas som en smärtsam separation, att släppa de resurser som hjälp dig fram till dagens dato men som nu inte längre fyller ett syfte i din egen personliga utveckling.
När vi kan se oss själva och omgivningen genom traumamedvetenhet förändras bilden. Vi kan genom stöd lära oss att ta kontroll över de undermedvetna reaktionerna för att leda oss själva mot en tillitsfull framtid.
Utseendet skiljer sig från innehållet
Resilienta personer kan se ut hur som helst. Traumamedvetenhet förändrar inte utseendet på människor, utan hur vi ser dem inifrån. Det är på riktigt, i verkliga livet, som trauman genomsyrar våra liv och och påminner oss hur oerhört svårt det är att vara fokuserad och lugn. Med rätt kunskap kan vi hjälpa oss själva och ge hopp till de som kämpar. Det är dags att måla en sann bild av trauma, livet som det är. Upp och ner och tuffare än många kan tro.