Vi rör oss mot det vi gillar och är nyfikna på, bort från det som inte ger känslan rytm. Bara det är tryggt nog. Ibland, väldigt ofta, kan vi inte hitta det vi söker, själva. Det behövs en impuls utifrån. Hur vi sedan möter impulsen är högst individuellt.
En sensation är som en gnista, av liv, som leder till uppfattningen om livet.
Och här och nu, begär jag inte att någon annan ska förstå ordningen, för att få en riktning som leder från allt det vi inte förtjänar. Att lösa sina trauman är inte alltid enkelt, men ack så nödvändigt. Det är en fördel om det är lekfullt och roligt mitt i den jobbiga förändringen. Så där skoj att kroppen vibrerar. När sjöng och skrattade din kropp senast, utan anledning?
Startsträckan till att förstå vad det är som hindrar hälsan är ofta lång. Vi behöver något trevligt först, och andrum för att orka ta tag i det jobbiga som kallas livet. Med tid och tålamod och tillgångar så når du förändringar som ingen trodde var möjlig. Att göra det omöjliga möjligt.
När kroppen bara fattar fel, inte längre svarar på signaler som är trygga, triggar känslor som inte går att stoppa, tankar som skenar, så är det inte längre kul att vara med. Där vi minst anar, så kommer något nytt, något annat, något vi länge hade önskat skulle vara en del av vårt liv. Vibrationen gav mig livsgnista.
Bär du på en önskan att fungera som människa? Det har jag gjort i 30 år.
Genom att förstå mig själv kan jag också börjar förstå andra. Några ord som är bra att lagra på minnet.
Proprioception – att förstå var jag har mina olika kroppsdelar, min kroppsuppfattning Sensationer – impulser som leder till perception – hur jag uppfattar mig och omvärlden genom mina sinnen. Neuroseption – hur jag uppfattar signaler på trygghet, hot eller livfara via vagusnerven.
Och nu då? Lekfullt, med nyfikenhet. Ja, det menar jag att det är.