Att vara snäll på egen bekostnad är inte alltid ett medvetet val

trauma, traumahealing / Av

Ofrivilliga reaktioner och uttryck

På engleska kallas våra försvarsreaktioner 4 F: fight, flight, freeze, fawn. De har alla olika uttryck. Vi kan på svenska säga fäkta (kamp) , flykt, frysa och foga eller kanske till och med fjäska? Det två sista, frysa och foga, kan vara värda att se lite närmare på. Vad innebär det att på egen bekostnad vara snäll och foga sig efter de du möter?

Foga. Det är en naturlig handling för små barn. För vuxna inträder detta när du inte har kontakt med reaktionerna att svara upp (fight) för sig själv eller att undvika (flight). Foga nämns av Harald Blomberg som inlärd hjälplöshet. När vi själva anpassar oss efter andras behov och önskemål och sedan lever efter hur andra kan komma att reagera så går väldigt mycket energi åt just detta. Samtidigt så är en del av vår traumaläkning att fungera i relationer och känna en trygg gemenskap.

 

Användbart och svårt att trassla sig ur

Det är på ett sätt mycket praktiskt att hålla med andra för att slippa konflikter. Det är ett sätt att känna sig användbar, att bli sedd och känna sig älskad och inte minst uppskattad. Det här är en reaktion som riktar din uppmärksamhet utanför dig själv och på så sätt leder till dissociation. Här slipper du känna dig överväldigad av saknaden på säkerhet, trygghet och kärlek redan i dina tidiga år.

 

Både positivt och negativt

Självklart så är det inte enbart negativt att få uppskattning och känna sig önskvärd och se prestationerna som något som får dig att växa. När det däremot blir ett mönster som tar dig lägre ifrån dina egna sunda gränser så blir detta destruktivt. Du krymper dig själv genom att ständigt söka validering från andra, vilket gör dig känslomässigt instabil och beroende. Det som händer när vi är aktiverade av våra försvarsreaktioner är att det blir mycket svårare att tolka andras intentioner och svar eftersom perceptionen är påverkad av nervsystemets aktivering. Här är det lätt att tvivla på sig själv, på livet. Känna skuld för att ha gjort något fel. Styras av rädsla för att förändring kan göra det värre.

På djupet av mig, bortom smärtan, under förtvivlan. Fast än jag kanske inte känner det, så läser jag iallafall orden till min djupaste önskan: Att vilja bli älskad, att känna mig tillräcklig, att bli sedd och att accepteras, oavsett vad som hänt mig.
 
Och för att nå mig själv, ska jag närma mig ångest och dyka mot min depression med nya färdigheter (resurser) för att ge mina reaktioner ett sammanhang, där jag börjar lära mig separera personlighet från reaktioner. Det jag lever med är symptom på mina trauman, som närhelst visar sig som som undertryckt ilska eller att vara till lags för andra eller övergår till att pausa från livet eller undvika de relationer som kan hjälpa mig vidare.