Om Mona Nygren

OM mig – Mona Nygren

Hur jag mår, är viktigare, än hur jag ser ut i håret. Oftast.
I
 skogen det inte så noga. Inte för att jag är super stylad hemma heller. 

Mina trauman är ingen slump

Som prematur tvilling, på tidigt 70-tal, fick vi gratis utvecklingstrauma på grund av att vi separerades och lades i kuvöser med sondmatning under flera månader, utan kontakt med våra förändrar.  Redan ifrån första dagen var fanns extrem stress med i livet.

Mjölkersättningen var ingen hälsofrämjare och tidigt i livet plågades jag av upprepade öron-, näsa- hals problem utan att det fanns någon koppling till min tarmhälsa, intolerans eller vitaminbrist.  Som tvilling så ansågs man vara lite annorlunda, så överkänslighet ansågs höra till, sas det.

Dessa symtom eskalerade till halsfluss, halsböld och en märklig blodbristsjukdom följd av felmedicinering i tonåren, som ledde vidare till en komplicerad olyckshändelse.  Där var det mycket nära slutet. Och början på något nytt. Ännu mer komplicerat.

Chocktrauma och konsekvensen av för många operationer och för starka mediciner

Vid 18, upp och lära sig gå igen, med kroppen full av trauma och mediciner, tillbaka till jobbet utan tillräcklig rehab.  Att kämpa för varje steg och rörelse gör livet begränsat. Jag kände och förstod, men ingen vettig hjälp fanns att få. Smärta är en signal om att det är något som inte funkar. Att släcka smärtan innebär inte att kroppen plötsligt funkar.

Att prata om vad som var jobbigt funkade inte då kroppen var i försvarsberedskap. Att få hjälp av de som inte ser helheten eller förstår trauma var hopplöst! Som alla med trauma, så får även jag lära mig leva efter bästa förmåga. Idag ser jag många som sliter för att orka vardagen. Det har varit mitt livsuppgift, att lära om, lära nytt, lära mer.

Jag tränade mig stark och jobbade på, väl medveten om att jag inte kände mig lika engagerad i livet som andra. Det var något som hindrade mig från att vara där på riktigt. Jag kämpade mot begränsningarna fram tills den dagen kroppen sa ifrån, totalt.

 

Intresset för Psoas

Jag skaffade en häst när jag inte längre orkade jobba. Hon var min räddning. Rikkan, hade också problem. Tack vare henne så jag mina egna brister i hennes rörelsemönster och började med yoga. När jag kämpat med yogan i många år utan att den upplevdes som en gnutta magisk, sökte jag vidare mot ökad kroppskänsla genom kombinationen aktiv vila, rytm och rörelser.  Det öppnade nya dimensioner i yogan och i livet. Tryggheten växte, samtidigt som de positiva sidorna med yogan kom till mig utan ansträngning. Jag upplevde en djup tacksamhet.

Hälsa genom traumakännedom

Mitt mål är att låta fler öka sin kunskap om vad trauma är och innebär. Jag anser att det är vår rättighet som människor att få lära oss hur vi kan ta hand om oss, så att vi får leva som de självständiga och värdefulla personer som vi har kapacitet att vara. Utvecklingstrauma, vikarierande stress och känslomässig utmattning, chocktrauma, högkänslighet är något som allt fler behöver förstå, för att samhället ska gå mot en hållbar framtid.

Monas bakgrund

  • kockutbildning med intresse för vegetarisk mat och kryddor som hjälper matsmältningen.
  • yogalärare
  • Ayurvedisk hälsorådgivare.
  • Psoas och nervsystemet fördjupning via Liz Koch, Continuum Movement och Yoga främst med Richard Freeman.
  • Fem år i läran av de primitiva reflexerna och utbildningen i Rytmisk Rörelseträning hos Harald Blomberg.
  • Treåriga traumaterapi-utbildningen, Somatic Experiencing. SEP med vidare utbildning i Medicinska trauman, Working with children och SOMA Embodiment.

Idag ger Mona kurser, sessioner och behandlingar i kroppsbaserad traumahantering, för en ökad förståelse för kroppens nervsystem, stressmönster och reaktioner.