Utvecklingstrauma är när vi från tidig ålder får för mycket av det som är dåligt och för lite av det som är bra. Under våra första levnadsår är detta extra känsligt. Hjärnan mognar fram tills att vi är 28 år, så att tro att alla problem är lösta för att vi kan köra bil eller gå på systembolaget är nativt.
Att hantera livet är ofta mer komplicerat än att kliva ur sängen, äta och gå till skolan/jobbet. En del bara studsar ur sängen och fixar alla utmaningar utan att känna efter, fram till de möter väggen. Andra funkar inte alls som de borde och känner detta redan i förskolan. Något de tar med sig upp i klasserna och hittar självreglerande strategier för att slippa känna det som är besvärligt, tyvärr så är det många gånger strategier som behöver uppdateras för att vara konstruktiva i även i vuxen ålder.
Allt det här som gör det svårt, som får dig att må dåligt, tar din ork, blockerar dina känslor och får dig att förlora mening, ligger till största del utan för våra viljestyrda funktioner -men det går att ändra. Vi kan se på vad som fattas, i kroppen. Vad som fattas i trygghetssystemet. Det är aldrig försent.
Ju fler gånger vi upplevt för mycket stress, desto känsligare blir vi. Omgivningens impulser belastar våra sinnen med trygghetssystemet ur funktion loopar nervsystemet i en ond cirkel och gör dig mer oreglerad. I processen med att självreglera gör vi det vi kan och har tillgång till.
Vid överkänslighet och med aktiverande försvarsreaktioner så är det inte ovanligt att övningar för självmedkänsla, mindfulness eller djupandning får ett negativt resultat, bara så det är sagt. Det är inget fel på dig. Det är kopplingarna mellan nervsystemet och hjärnan och din förmåga till att uppfatta trygghetssignaler genom dina sinnen som behöver uppdatering i första hand genom medreglering. Det märks genom att en övning fungerar fint i sällskap med någon vi litar på och när vi gör den samma övningen hemma själv, så kan vi tappa kontrollen över den lugnade och reglerande effekten och trillar ner i traumaspiralen med ökad känsla av hjälplöshet/ oro/irritation/yrsel eller otrygghet.
Självreglerig behövs dagligen, speciellt efter varje situation varit för jobbigt, när något skett för snabbt eller plötsligt fungerar vi alla sämre. Jag kallar det för självreglering. Vi lär oss reglera dessa undermedvetna impulser och göra oss tillräckligt trygga för att den logiska delen av hjärnan kan styra åt oss.
Utan ord
Vid tidiga trauman, när problemen sitter i hjärnans lägre regioner, där känslan av trygghet, förmågan att känna gemenskap och engagemang rationellt byts till överlevnads funktioner så funkar det inte att prata. Orden kan inte kodas. Det är som att prata med en djuphavsfisk eller en ödla.
Förändringar når vi genom spegling, stimulans, genom upprepad rytm i kroppen. Det fins olika metoder som reglerar nervsystemet för stora och små. Just rytm funkar lika för alla som behöver utveckla sin egen tolerans mot stress om den används anpassat utifrån personens eget toleransfönster.
Vi kan lära oss vad som händer och hur det känns när vi inre och yttre signaler medför att vi hamnar ovanför eller under toleransfönstret, och vi kan lära oss att göra det större. Det är aldrig försent att lära sig mer om självreglering. Kom ihåg: fixa din egen självreglering för du hjälper dina barn.
Vem orkar med skolan/jobbet när kroppen stressar hela tiden?
Det som låser kroppen och gör oss trötta, uppvarvade eller oroliga kallas för
försvarsreaktioner och finns i den primitiva delen av hjärnan. Dessa aktiveras oftare för en person som upplevt stress i tidig ålder. Vi blir oreglerade. Trötthet kommer när aktiveringen svänger mellan hyper och hypo utan att stanna inne i toleransfönstret där du själv kan reglera (hushålla) med din energi.
Genom väl avvägda och personligt anpassade rytmiska rörelser, tryck och ljud kan vi reglera oss. Då löser vi upp mönster, hitta nya former och få en ny kontakt med hjärnan via kroppen. Den här sortens träning ökar toleransfönstret och lär dig tolka inre och yttre signaler för hot och trygghet på ett sätt som du har nytta av i alla situationer, hemma, ute och tillsammans med andra. Att känna sina reaktioner är första steget.
Frysreaktionen gör som det låter, den hämmar oss och gör oss mer eller mindre hjälplösa. Den finns som uttryck hos alla som har en mild PTSD och hos alla de som drabbats av tidiga barndomstrauman, utvecklingstrauman. Speciellt svårt blir det om det verkligen var livshotande som en komplicerad förlossning, isolering från föräldrarna (adoption) eller t o m hög feber, men det sker detta även vid svek och skilsmässor.
Funktionell frys eller inlärd hjälplöshet finns hos personer som sällan eller aldrig klagar, för väsen eller provocerar. De anses vara snälla och duktiga. Här har vi inte full tillgång till vårt inre ledarskap och kan därför ofta hamna i opassande relationer och får svårt med självförsvar och att hävda sig inför andra.
Depression är ett annat ord på funktionell frys.
Den inlärda hjälplösheten (eller den funktionella frysen som det också kallas) kallas också för hypo-aktivering.
Självreglering innebär kunskap om de automatiska reaktionerna som hindrar hjärnans mognad och vår stresstålighet samt strategier på hur du utvecklar ett större toleransfönster.
När föräldrar och barn kan lära sig samma språk, så kan självreglering blir en naturlig del i vardagen.
Inre Ledarskap är en sessionsbaserad webbkurs där du lär dig mer om toleransfönstret och självreglering och för att med enkla övningar och närvaro i kroppen och dina sinnen lära dig mer om det som gör får dig att må bättre baserat på kunskap om trauma och kroppens sätt att reagera på hot och fara.