Trauma är stress som inte lugnar ner sig. Det har en betydande inverkan på immunförsvaret och ger ett nedsatt näringsupptag via matsmältningen på grund av en uppskruvad överlevnadsfysiologi. Det betyder kort, för mycket sympatisk aktivering med otillräcklig växling till det parasympatiska systemet. Kroppen kan till och med börja attackera sig själv när sympatiska och parasympatiska system aktiveras samtidigt. Trauma kan var när stress är aktiverat i en hög dorsal ton, som innebär att fastna i ett frystillstånd. ACE-studien, är en av de största studierna som gjorts på tidiga trauman, bekräftar hälsoproblemen.
Stress eller socialt engagemang, det ena eller det andra – aldrig båda samtidigt
”Ett kroniskt frystillstånd är spegelbilden av en kroniskt hög nivå av sympatisk aktivering med utsöndring av stresskemikalier som stör kroppsliga system och hindrar återhämtning eller socialt engagemang.”
(Ur boken Nurturing Recilience)
Personer med dessa problem har ofta erfarit foster eller förlossnings trauman, sjukhusvistelser, tidig separation, försummelse, våld i hemmet, alkoholism eller andra missbruk, fallolyckor, anestesi, exponering för toxiner, huvudskador (för att nämna några).
Din uppbyggnad av stabilitet
Under de första tre åren av barndomen bygger vi den neurofysiologiska arkitekturen för reglering och anknytning. Vagusnerven som stöder ett socialt engagemang fungerar som en broms på det sympatiska systemet. Vagusnerven ansvarar för att sänka hjärtfrekvensen utan att behöva utsöndra stresskemikalier som stör andra kroppssystem. Vagusnerven blir myelinerad under graviditeten och denna process fortsätter upp i ungdomsåren, men det mesta händer under de första 6 månaderna efter födseln. När stressreaktionerna ligger på helt från början så försvåras kopplingen till det sociala engagement.
”När vår tidiga grund är otrygg, blir allt byggt ovanpå det instabilt.”Kan vi må bra, när vi inte vet vad det innebär?
Toleransfönster
Målet i kroppsbaserad trauma terapi är reglering med kroppen som redskap för att utvidga det så kallade toleransfönstret. Det är påhittat fönster, en teori för att förstå reglering. Ovanför fönstret har vi hyper aktivering, fight/flight. Under fönstret har vi hypo aktivering, frys i alla sina former. När vi är i toleransfönstret är vi verkligen reglerade. Vi befinner oss i en optimala uppvakningszonen, med förmåga att känna oss själva och självreglera. Inom fönstret känner oss trygga och har kapacitet kunna ta emot, bearbeta och integrera information, samtidigt en förmåga att tryggt nå ut till andra, en känsla av tillhörighet.
Det falska fönstret
Klienter med tidigt utvecklingstrauma har inte kapacitet att vara i sitt fönster, det kan var så litet att vi inte ”ryms”. Här använder vi istället ett falskt toleransfönster. Där vi ser reglerade ut, men använder defensiva försvarsmönster som ett substitut för reglering.
Defensiv reglering kan visas genom olika former av ätstörning, drickande, dissociation, aggressivt beteende, självmedicinering, arbetsnaromani, överpresterande, tvångsmässiga försök att uppleva en känsla av social tillhörighet genom att alltid le eller skämta, eller isolera sig och dra sig tillbaka, vanligt är att uppleva sig överstimulerand vid sociala situationer.
I falska fönstret skapar vi en känsla av stabilitet och en reglering av adrenalin genom att minimera uttrycket i de reaktioner som är aktiverande. Det påverkar vår flexibilitet, allt för att skydda vår sårbarhet.
Om du efter en session märker att allt för mycket av gamla stressreaktioner från barndomen triggats igång, så kan du vilja söka dig bort från världen, tillbaka till det falska fönstret, där du behöver hjälp att stabilisera ditt eget nervsystem, för att kunna återvända till jämvikt och det verkliga toleransfönstret.
Skilja på fönster och fönster
Terapeuter ska ha högt utbildade observatörskunskaper för att märka de subtila indikatorerna på när en person befinner sig i ett falskt fönster, eftersom en klient kan se helt lugnt på utsidan och till och med berätta att han känner sig lugn och normal. Förändring av ansiktsfärg, kroppshållning eller andningsmönster kan indikera att de faktiskt är dissocierade eller oroliga utan att vara medvetna om det själva – falska fönstret har blivit en norm för dem.
”En person kan återfalla till ett falskt fönster, vilket kan misstolkas som reglering och så kan terapin fortsätta med ytterligare och stärka klientens defensiva beteende. Det är lätt att missförstå eller missbedöma klientens förmåga att tolerera mer stimulans. ”
Vid utvecklingstrauma sker förändringen i mindre doser, genom regelbundenhet. Små steg, nerifrån och upp. Här ska stressreaktioner och de primitiva reflexerna integreras som för stresstålighet. En grund är terapeutens egen förmåga till autentiskt självreglering och medreglering är avgörande.