Trygghet är bristvaran
När vi känner trygghet så ändras livet, fundamentalt. När vi lever med stress så hög att vi inte ser, känner eller litar på oss själva, så vet vi innerst inne att vi inte når dit själva och tar till olika sätt för att ersätta trygghetskänslan. Vissa saker är sunda andra osunda.
Självreglering är en livskonst. Du kan lära grunderna genom traumahealing.
Till en början, skaffa dig medreglering. Att vara din resurs under traumaarbete innebär att dig ge full närvaro och uppmärksamhet. Du har behov att bli sedd, hörd och att få vara precis som du är. Så till en början, handlar det om att jag bjuder på min trygghet i rummet. För att så skapa en social kontakt. Något som kan vara jätte jobbigt, när den typen av kontakt inte etablerats i livets tidigare skede. Här behöver du hjälp att bli mött på ett sätt som känns tolererbart eller ok, för dig. Det handlar om att lära mer om hur vagusnerven aktiveras och ökar din känsla av gemenskap och trygghet. Här finns kunskap om hur du kan ändra din intuition till att svara på trygghetssignaler istället för att leda dig till stress och fara.
Nervsystemet och trauma
I trauma tappar du kontakten med dig själv, på olika vis. Först sker en överkoppling där vissa egenskaper och sinnen går på högvarv. Det kan ske gradvis och kan därför vara svårt att känna. Sedan kommer en underkoppling, kontakten bryts, en dissociation, känslomässigt, fysiskt eller mentalt. Men också i kombinationer. När nervsystemet kan börja reglera, så att du inte längre sitter fast i ett mönster, bildas nya banor och spänningsmönster släpper sina grepp. Det kan beskrivas som en frihetskänsla genom andning och närvaro, som också ger plats för klarhet i sinnet och ökad kroppskänsla.
Tappar kontakten, gör du varje gång du går utanför ditt individuella toleransfönster, för hur mycket stress som kan hanteras. Då tappar du kontakten med delar av din intelligens, som sitter i främre delen av hjärnan. När du lärt dig vad som är dina resurser kan du skapa ett rum du trivs bättre i. Traumahealing är ett äventyr. Du ska kunna känna att du har utrymme och trygghet. Jag är ett stöd och en kartläsare, för att se på vilka delar som på fattas livskartan. Med nyvunnen trygghet erbjuds du att med nyfikenhet och olika övningar sätta ord på sensationer, beskriva upplevelser, känna kroppens rörelser och hitta ett sammanhang.
Stress drivs av primitiva mönster som inte styrs av viljan och är kopplade till lägre, mindre utvecklade delar av hjärnan. Stressmönstrens huvudsakligen drivkrafter är: irritation, oro som upplevs som en överkoppling eller hjälplöshet som upplevs som en underkoppling. Detta sker även om vi gör något som vi gillar mest av allt, till exempel tränar. Du har väl kanske nån gång ”sprungit som ett tok” eller fått ”yogahjärna” efter avslutad yoga och glömt kvar något av dina saker i omklädningsrummet?
Mönstren finns hos alla. De ska ska ta över i krislägen, för vår överlevnads skull. Men när faran är över, så ska nervsystemet komma tillbaka till en normal reglering. Ingen ska fortsätta vara driven av krafter som ligger utanför vår viljemässiga kontroll. Att känna sig överkänslig för stimuli så som ljud, ljus, beröring, lukt eller smak och vara laddad med energi som gör dig irriterad, rädd eller dum inför sig själv och andra, mest hela tiden, är ett tecken på lagrad stress i från tidiga trauman, utvecklingstrauma.
Det finns ingen quickfix vid snabba svängningar
Oro, ångest och panikkänslor är tydliga tecken på ett nervsystem i hög aktivering, något som upparbetats under många år, på grund av alla intryck och brist på regleringsmöjligheter. Det tar år med fokuserad träning att komma ner till innanför toleransfönstret till en hanterbar nivå.
Att lägga sig ner och vila betyder inte att du vilar. Det är oro/panik eller att hjälplöshet som råder även där. Med en hög stressaktivering pendlar du väldigt snabbt mellan ”på” eller ”av”. Och det gör dig känslig för nya intryck, eftersom det påverkar humöret. Sömnen blir lidande. Matsmältningen lika så.
Tål mer stress
För att bygga ett större toleransfönster, så att du tål mer av stressens svängningar och slipper känna lika mycket av på/av effekten, så funkar yoga och annan kroppsbaserad övning fint. Där finns utrymme för att lära sig känna ifall drivkraften är irritation eller oro eller ifall du tappar känslan för vad du gör. När du känner att du tappar valmöjligheten, så är du fast i din stress.
För att komma längre, kan du behöva ser mer på traumahantering. Trauma är något alla möter i livet. Frågan är bara om du är mogen för att se på dessa hinder och låta din personlighet växa eller om du ska stanna kvar i den tillvaron som du känner till, även om du kunde må bättre.
Vi kan utforska dessa stressmönster med nyfikenhet. Tillsammans. Om du vill lära dig uppleva sund aggression, en vakenhet eller rätt och slätt ren kärlek, istället för utmattning och hjälplöshet.
Många av oss har från födsel och tidig barndom inte haft resurser att bygga ett starkt toleransfönster och är betydligt känsligare, än folk flest. Det gäller kanske speciellt de som har en stark längtan och dragning till yogan? Så var det i mitt fall.
