Frysreaktionen är en icke viljestyrd handling som sker när vi utsätts för något som sker för snabbt, blir för mycket eller händer plötsligt. Vi har alla olika gräns för vad vi tål. Vi har lika tolerans, lägst har de som upplevt något stressande före 4 års ålder. Det blir då svårare att vara stresstålig som vuxen.
En frysrespons kan skala av olika delar av din närvaro och kontakt i kroppen, känslomässigt, fysiskt, balansmässigt, dämpa sinnesintryck eller mental aktivitet.
Att känna hur känslorna liksom släpar efter eller stänger av, är något som följer med en frysrespons.
Om det händer ibland, så är det ingen större anledning till oro. Men om det är så att du märker att du ofta släpar efter med dina känslomässiga reaktioner eller sitter fast i en känsla eller är i avsaknad av känslor, så är det all anledning att se närmare på vad som kan hjälpa kroppen tillbaka till sin sunda rytm, för att känslorna kan flöda.
Att börja se hur du dissocierar och i vilket grad är ett första steg i din läkning. Ett steg i riktningen mot att uppleva hur känsla och handling sakta möts under och efter dina sessioner. För att öppna upp för en kontakt med kroppen och närvaro i dina sinnen. En väg mot mer resiliens och en starkare självkänsla. Ett sätt att slippa besvärliga stunder där fokus dras till något som inte har med här och nu att göra.
Känslomässig stress
När du har för hög känslomässig aktivering blir det svårt att uppfatta var du är och vad som händer. Det kallas för att dissociera. Något som kan kännas som luckor i minnet; att tappa kontakten med kroppen, sinnen, här och nu.
Nervsystemet behöver tid och möjlighet att känna trygghet för att sänka aktiveringen, så att du kan börja uppleva närvaron i sin helhet.
Att fortsätta leva frånkopplad eller med en släpande känslomässig reaktionsförmåga eller med bristande koncentration gör vi så länge vi är kvar i traumat. Det kan bli ett levnadssätt, där ditt stressmönster styr dig mer än vad du önskar även fast du är i trygghet så är nervsystemet inställt på fara.
Så, du kopplar ifrån när det blir för mycket. Det ligger i ditt undermedvetna. Och sedan blir du, mer eller mindre, kvar i frånkopplat läge, så länge den grundläggande känslan av trygghet fattas. Det gäller även när du sedan vill och önskar vara aktiv.
Att vara överväldigad av känslomässig stress gör att förmåga till att vara närvarande så begränsas. Du får mindre kapacitet att kunna ta hand om det som händer utanför dina känslor. Din förmåga att självreglera minskar när nervsystemet kämpar med att lugna dina känslomässiga aktiveringar.
Det kan bli ett vanestyrt mönster, något som känns levande, irriterande, överväldigande eller som det brukar vara. Vilket i sig kan få känslan av att allt annat känns trist, tomt och meningslöst.
Mer än bara känslor
Vi behöver kontakt mellan limbiska systemet och cortex för att uppleva känslomässig balans. Lika så kontakt mellan hjärnstammen via lillhjärnan fram till cortex för att uppleva en motorisk frihet och balans. Vi stress försvinner dessa förbindelser. Kan du så använda dig av resurser som tar fram fler sidor hos sig själv, och lugna den känslomässiga stormen eller hitta till kroppen genom rytm, något som får dig att väcka din nyfikenhet och följa impulsen till något annat, så är du på god väg. Vägen är målet.