Sverige är landet som blundar för vad trauma gör för oss människor. Många svenskar blundar för sina egna problem.
Trauma är väl bara sånt som händer andra?
Här har det inte varit krig eller diktatur, inga stora naturkatastrofer, inga större synliga problem ändå sliter landet med höga sjukskrivningstal och ohälsa långt ner i skolåldern. Många är helt oförstående till varför sjukdom, utbrändhet och relationsproblem uppstår. Vissa säger sig till och med ha svårt att förstå varför integreringen inte fungerat. Hur kan du eller något utanför dig fungera utan förändring?
Om vi såg på oss själva först. Så finns det en chans att vi också kan vända samhällets utveckling. Trauma minskar toleransen på alla sätt.
Trauma (kan vara känslomässiga, mentala, fysiska och påverkar alla relationer). Trauma förstör vår sunda gränssättning, förmågan att skilja på tryggt och otryggt, vilket är grundläggande för att vi ska klara av att ta sunda val och vara stresståliga. När du går sönder, så förlorar du förmågan att tänka i ett större perspektiv och upprätthålla sunda relationer. Orken tar slut och på väg till hjälplöshet är det oro/förvirring eller irritation/ilska som styr.
Hur skulle det se ut ifall det fanns hjälp att få? Hjälp till att lära oss att orientera mot trygghet istället för hot/fara – med allt vad som krävs för att kunna utföra detta, så att vi kan leva med inre trygghet och frihet som grund.
För att nå självmedkänsla och inre harmoni ska de grundläggande orienteringen fungera, så att de styrande försvarsreaktionerna kan kopplas från.
Jag möter själv personer som genom sin yoga/träning förstärker sin flyktreaktion med ett fokus på att hitta mer ljus och kärlek eller kamp genom att prestera bättre. Det är en bra början, men om det är så att du märker att grundproblemen fortsatt finns, och fortsatt känner otrygghet, så kan det vara dags att lära mer.
Det behövs fler trauma-medvetna terapier med för att personer med alla olika typer av trauman ska kunna få hjälp med sin självreglering. Hjälp till ett fungerande liv! Det fattas hjälp att få via vården. Speciellt när det gäller tidiga trauman.
Det är svårt att hjälpa de som har komplexa trauman och utvecklingstrauman. Där den teoretiska kunskapen finns, så jobbar man inte med motorisk integrering. Där kunskapen om kroppen finns jobbar man inte med försvarsreaktioner. Vi är en helhet, huvudet är en del av kroppen, nervystemet styrs av undermedvetna impulser som startar försvarsreaktioner vid frånvaro av trygghet. En del i att förstå trauma handlar om motorisk utveckling. Det är grunden till att vi ska kunna röra på huvudet och se efter trygghet. Här finns kunskap på svenska från den svenska psykiatern Harald Blomberg, som ser på den tidiga motoriska utvecklingen som ligger till grund för stresstålighet och högre funktioner.
Hur ska vi som vuxna nå en möjlig självreglering, när den resan startar redan från en tidig ålder?
Hur kan vi i framtiden främja barnens inlärningsförmåga och stresstålighet?
När den här sortens kunskap fattas inom vården så har det en katastrofal effekt för behövande, för det handlar inte enbart om barn med motoriska problem och hjärnskador, det handlar om hur vi senare som vuxna ska kunna vara stresståliga och fungera. Jag påstår inte att livet är enkelt, för personer med utvecklingstrauma. Men förändringar är möjliga med rätt hjälp. Jag har sökt själv, för att hitta.
Mona Nygren