I skrivandets stund så inser jag: i hela mitt liv har jag levt med en hjälplöshet. Och det fattas hjälp att få inom vården, för att ge mig en värdig känsla av livet. Det verkar inte ha någon betydelse om det handlar trasiga erfarenheter orsakade av andra, oss själva eller bristande vård, -lidandet är det samma. Kroppens behov av medreglering fattas.
Under dessa 30 år har kunskapen kommit till mig i små doser. Jag log den dagen jag upplevde hur jag skulle tackla livets svängningar genom det allra mest grundläggande: kopplingen till gravitationen, min egen tyngdkraft räddade mig! Det var som att vinna högsta vinsten i mitt eget lotteri. Rymdresan var över. Det är genom min egen tyngdkänsla, tid, tajming och tålamod som jag lärt mig integrera mina trauma. Dessa upprepade händelser, de som varit för svåra att bearbeta, de som inte gått att prata om och som stannat kvar inom mig.
En stress som hindrat min förmåga att fatta sunda val i min egen vardag, där jag saknat kontakten med den delen av hjärnan som gör att jag kan lära av mina erfarenheter. Det låter fruktansvärt att vi tillåts leva i dessa tillstånd 2018. Det är begränsande att vara styrd av automatiska reaktioner som trasar sönder kontakten med ens inre, splittrar och skapar frånvaro och dessutom trasslar till relationerna till andra.
För att känna mig, gå till mig själv
Jag behöver känna mina fötter så att känslan av min balans kan leda mig med sunda steg. Kroppskänslan är som min bästa vän och låter mig vila med kontakt av underlaget, i en inre trygghet och samtidigt känna det samspel som finns inom mig kan jag styra mina tankar med hjälp av mitt logiska tänkande.
Därför har mina sensationer i den fysiska kroppen varit ett bra ställe att börja. Det har hjälpt mig att skilja på vad som är tungt och lugnt. Vad som är varmt och kallt, tryggt och otryggt. Det får mig att ta sunda val som hjälper mig att bearbeta känslorna. Dessa erfarenheter har hjälp mig att möta livet.
Så, jag tackar gravitationen som hjälpt mig att komma ur läget, där jag inte kände min egen kropp, mitt eget liv.
Nu slipper jag styras av hjärnans primitiva delar och kan lära livet och relatera på en annan nivå.
Tacksamheten av att känna och välja trygghet istället för otrygghet. En insikt som förändrat mig på djupet.