Om du har en kraftig utmattning eller en svagare kroppskonstitution, typ Vata, så bör du vara extra försiktig med intensiv andning. En mjuk andning där du följer diafragmans rörelse är att föredra. Det brukar kallas djupa andetag eller att andas med magen.
En person som är orolig eller under stress, andas ytligt eller kan hålla sitt andetag, utan att faktiskt vara medveten om det. Och vid en hög grad av binjureutmattning så kan forcerade andningsövningar överstimulera det sympatiska nervsystemet. Det kan i värsta fall orsaka panikattacker eller bidra till att du går över din gräns och systemet stänger ner, istället för att piggas upp så hamnar du i en adrenalin- kollaps.
Vill du ändå göra andningsövningar, för att du har hört att det ska vara bra, utan att tillföra mer stress till utmattade binjurar, så behöver du lyssna mer på kroppen än på vad din yogalärare säger, som räknar och bestämmer tempot åt dig. Andetaget ska vara mjukt, tyst, jämnt och rytmiskt. Att öka andningen, in eller ut, måste anpassas kroppens utmattningsgrad. Att andas in och hålla andan, före utandning, eller att förlänga utandningen funkar inte för dig som då har en kraftig utmattning, om du vill må bättre.
Att tvinga in mer luft i lungorna än vad kroppen är van, kan dränera kroppen på kraft och ha en negativ effekt genom att aktivera det sympatiska nervsystemet, som i sin tur kan trigga en binjureutmattning. Andningsövningar bör alltid anpassas hälsotillståndet och minskas i intensitet för personer med binjure utmattning.